Innehållet i det här avsnittet har tagits fram i samarbete med Teach Us Consent, en organisation som arbetar med att utbilda om samtycke
Läs mer i Teach US Consent:s text omTvångskontroll
Känna igen skillnaden
I de tidiga stadierna när du lär känna någon ny är det inte alltid lätt att känna igen skillnaden på ett beteende som är genuint omtänksamt och entusiastiskt och ett som är något helt annat. Intensitet kan kännas som intresse och uppmärksamhet kan kännas som kärlek. Det som gör hela skillnaden är om personen konsekvent respekterar dina val, dig som individ och dina gränser.
Att kolla läget vs. att hålla koll
Att hålla koll på sin partner framställs ofta i media som en slags romantisk, skyddade omtanke – en crush som alltid vill veta exakt var du är och vad du gör eller den passionerade karaktären som egentligen beter sig som om hen äger sin partner.
Sanningen är att den som förväntar sig konstanta uppdateringar om vad du gör och var du är kanske utövar en form av kontroll.
Om du är ute med dina vänner och inte haft koll på telefonen på ett tag och sedan upptäcker att personen du träffat ett tag har skickat ett meddelande för att önska dig en fin kväll och frågar vart ni hamnade – helt okej! En person som gillar dig tänker såklart mycket på dig.
Om du däremot skulle upptäcka att personen skickat flera arga meddelanden med frågor om var du är, vem du är med och varför du inte svarat tillsammans med rättfärdiganden i stil med ”Jag är bara orolig för dig, är det verkligen så svårt att skicka ett kort meddelande?” eller ”Om du faktiskt brydde dig skulle du inte undvika att svara mig på två timmar” – då är det nog dags att tänka till.
Det här gäller också platsdelning. ”Jag vill bara veta att du är säker” kan låta rimligt och i vissa fall är det inte bara rimligt att dela din plats med någon du litar på, utan en riktigt bra idé. Men när det börjar förväntas att du ska göra det istället för att du blir erbjuden att göra det, eller när det känns jobbigt att säga ”nej” till det är det något som inte stämmer.
Att ständigt vilja hålla koll på var du är, är inte detsamma som att bry sig om dig, och förtroende byggs inte upp av övervakning.
Genuint intresse vs. Lovebombing
Du har dejtat någon i drygt en månad. Hen berättar att hen verkligen gillar att umgås med dig och ser fram emot att fortsätta lära känna dig. Hen gör planer för att träffa dig igen och relationen utvecklas i en takt som känns bra för er båda. Det är genuint intresse – intresse som växer fram naturligt med tiden.
Termen ”lovebombing” används lite hursomhelst numera, ibland felaktigt för att beskriva beteende som egentligen bara är uttryck för en person som är uppriktigt intresserad eller entusiastisk. En person som planerar en genomtänkt dejt, skickar ett gulligt meddelande eller till och med gör en liten fånig skulptur till dig i sin keramikkurs för att hen inte kunde låta bli håller inte på med lovebombing.
Lovebombing handlar om ett mönster av överdrivna gester, gester i stil med ”hen överraskade mig med en weekendresa efter att vi känt varandra i bara tre veckor och resan är inte ombokningsbar”.
Det kan också vara: ”Jag visste hur speciell du var så fort jag såg dig, och jag har aldrig känt så här innan” eller till och med att initiera samtal om att flytta ihop, skaffa barn eller bröllop redan innan ni lärt er varandras efternamn.
Det känns intensivt och förvirrande. Och det är poängen. När den emotionella intensiteten är så här hög, så här fort, blir det genuint svårt att se relationen klart. Det snabba tempot skapar en slags press som gör det svårt för dig att sakta ner och fråga dig själv om det här verkligen är sunt och balanserat för alla inblandade.
Offerkofta vs. Sund sårbarhet
Du har dejtat någon i några månader och i ett telefonsamtal öppnar hen upp sig om en svår tid i sitt liv. Det är lite tungt, men inte överväldigande. Samtalet har en naturlig dynamik och båda två delar med sig. I slutet av samtalet känner ni er närmare varandra. Det här är en sund nivå av sårbarhet, där båda öppnar upp sig för varandra i en takt som känns bekväm, och det är så här äkta förståelse och samhörighet utvecklas mellan människor.
Det är en annan sak om ni bara dejtat några få gånger och regelbundet pratar om hur alla i en persons liv gjort fel mot hen eller om personen säger saker som ”Alla jag någonsin litat på har svikit mig, du är verkligen annorlunda” eller ”Du är den enda jag faktiskt kan prata om det här med”.
Realistiskt sett är det ett väldigt stort emotionellt ansvar att lägga på någon du nyss lärt känna.
Sund sårbarhet bjuder in till ömsesidig samhörighet, medan någon med offerkoftan på kräver emotionell bekräftelse. Den här dynamiken kan göra det väldigt svårt för någon att ta ett kliv tillbaka från relationen, för om du har fått höra att en person inte har någon annan än dig känns det elakt att lämna, även om relationen inte är bra för dig.
Med tiden kan det leda till ett medberoende som gör det svårare för båda två att respektera varandra som individer och att lita på sina egna instinkter om vad man verkligen vill.